Om jag var mitt barns chef

Jag är inte bara förälder utan också chef. Som arbetsledare i en idéburen organisation kämpar jag en hel del med arbetsmiljöfrågorna. De jag jobbar med är fantastiska – kompetenta, engagerade och kloka. Trots det är utbrändhet något vi verkligen måste ta på allvar. Det är tufft att vara i rädda-världen-branschen just nu, som jag brukar säga. Det finns liksom alltid en människa till som verkligen behöver oss, ytterligare ett politiskt beslut som behöver kommenteras och minst en till projektredovisning som behövs skickas.  Läs mer

Annonser
Publicerat i Framtid, Skola | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Sluta sprid skit Hanna Lindholm!

Source: Sluta sprid skit Hanna Lindholm!

Publicerat i General update | Lämna en kommentar

Nytt konsumetprogram!

Det är ju inte så vanligt med helt nya program som hjälper till med konsumentfrågor. Plus har länge haft en väldigt speciell ställning och nu har de startat ett dotterprogram med lite enklare konsumentproblem där en expertpanel också tycker till.

Eftersom jag är en av experterna tycker jag detta är lite extra kul. 🙂

Det mesta om programmet går att hitta här. Självklart går det också att titta på det på svtplay.

En tv studio med fyra personer runt ett bord

Publicerat i Konsumtion | Märkt , , , | 1 kommentar

http://sverigesradio.se/sida/images/83/3476781_2048_1152.jpg?preset=article

Bild på ett provisoriskt tält med mycket saker som ser ut som skräp.

Romskt tältläger i Högdalen, Stockholm. Foto: Annika Af Klercker/TT

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=6159267

Publicerat i General update | Lämna en kommentar

Nix, nej och hej! Bli inte lurad!

Idag tipsar jag om hur du kan undvika att bli lurad av telefonförsäljare. Självklart luras inte alla som ringer men låter något för bra för att vara sant är det i de allra flesta fall precis så. Fast att du vet det, är det ändå svårt att säga nej när du är oförberedd. Vi vill liksom inte säga nej. Det är roligare och lättare att säga ja. Särskilt om jag tänker att det i alla fall bara är något jag ska prova. Det här vet såklart telefonförsäljningsbolagen.

Hur funkar det?

En gammal vit telefonEtt manus för att sälja via telefon är ofta utformat så att du ska säga ja på ett antal frågor först, att du ska lämna information som säljaren kan använda i sitt fortsatta samtal. Det kan handla om något trivialt de undrar om du har gjort, dricker du kaffe, om du har barn (vilket de redan vet för att det är sådana adresser de har köpt), om du irriterar dig på strumpor som får hål på tån eller om hur vädret ser ut hos dig.

Är målgruppen äldre frågar de gärna om barn och barnbarn samt vad dessa heter. Det underlättar samtalet om den som svarar får prata om något de gillar. Många är ensamma och uppskattar att någon frågar om deras liv. När de väl börjat prata är det inte så svårt att sälja in idén om silverskedar till dessa barnbarn eller rynkkräm och antioxidanter för ett lite mer aktivt liv.

Men är det verkligen tillåtet?

I takt med att färre har fast telefon och istället bara mobiler har också säljandet till mobil ökat. Förra året led integriteten en stor förlust när utredningen om telefonförsäljning valde att konsumenter ska få ”opta” ut inte in. Alltså att det ska finnas någon slags automatiskt samtycke till att bli uppringd samt få sina uppgifter sålda. Vill jag inte får jag aktivt säga nej, välja ut. Vi var många som tyckte att det hade varit bättre med tvärt om, att de som vill vara med anmäler sig (mer än 9 av 10 konsumenter vill inte bli uppringda). Sådär som vi har det i de allra flesta situationer i livet. Istället ska vi ”nixa” våra telefoner.

Vi vet att telefonförsäljningen leder till många tragedier. Det är inte ovanligt att dementa människor får både strump-, underkläds- och kaffeprenumerationer som de vet vad de ska göra av. När du väl har börjat samla på en servis vill du ju gärna ha hela. Dessutom kan ingångna abonnemang vara svåra att bryta, även om du inte har råd. Vi vet också att det inte är ovanligt att personer som till och med säger att de har god man säljs på.

Hittills har det dock ansetts lite dålig stil att sälja till mobiler. Det har funnits en överenskommelse om att låta bli. I veckan kom dock en dom i marknadsdomstolen där konsumentverket förlorade. Det finns ingen lag mot telefonförsäljning. Domen öppnar upp för ännu mer försäljning via mobil.

Hur nixar jag?

Nix-registret var tidigare lite krångligt att komma med i men det är betydligt enklare nuförtiden. Det går också att nixa mobiltelefoner även om många har glömt att göra det. Det är hög tid nu. Du kan nixa alla dina telefoner och du kan faktiskt också se till att du inte får direktadresserad reklam per post också.

Du ringer helt enkelt till nix på 077 228 00 00 från den telefon som du vill ha spärrad. Eller så går du in på webbsidan för adresser mm.

För att spärra din adress i SPAR (de som säljer de flesta adresserna) går du in på deras webbplats här

Tyvärr finns det undantag och företag du någon gång har handlat av eller som du godkänt, t ex genom att skriva upp dig/klickat i en ruta om att de får kontakta dig, får ringa ändå. Dem kan du istället säga till direkt att du vill bli borttagen från deras listor. All form av registrering måste ha tillstånd och dessutom följa personuppgiftslagen. Enligt den har du rätt att veta vad som finns registrerat om dig men även att bli borttagen ur register.

När det inte räcker?

Tyvärr händer det ju att telefonförsäljare fortsätter att ringa även om du har nixat telefonen eller sagt att du inte vill vara med. Här är lite tips på vad du kan göra då:

  1. Säg nej! Det finns berättelser om att telefonsäljare har mixtrat med band för att få det att låta som att du säger ja till något helt annat än det du faktiskt svarat på. Det är troligen mycket ovanligt. Däremot finns den psykologiska effekten av att du när du sagt ja ett antal gånger faktiskt har svårare att säga nej när det väl gäller.
  2. Be att få återkomma! Om det ändå är något som du tycker låter som gjort för dig be då att få återkomma. Fråga om de kan ringa tillbaka en tid som fungerar för dig eller om de kan skicka erbjudandet du just fick via mail eller brev så att du kan få se det tydligt. Att telemarketing funkar beror också på att du får frågan när du är oförberedd men i en miljö där du känner dig trygg. Om de inte kan stå för erbjudandet annat än precis då är det antagligen inte så bra.
  3. Ring till företaget! Det är nästan aldrig företaget själv som ringer. Istället tar de in telemarketingtjänster. Om de är med och skapar irritation kring ens varumärke är det så klart inte kul. De blir ofta glada över att få höra om dina upplevelser och är också dem som kan ta bort dig från registret om du inte längre är kund hos dem.
  4. Anmäl! Att ringa kanske inte är ett brott men vilseledande marknadsföring är det definitivt. Du kan anmäla vilseledande information och fulsälj till konsumentverket. Det är väldigt enkelt faktiskt. Om någon bryter mot din nixspärr kan du också anmäla dit. Telecområdgivarna är också tacksamma för att ta emot eventuella klagomål du har och kan hjälpa dig vidare när det gäller t ex telefonabonnemang.
  5. Ta hjälp! Har du ändå hamnat i en jobbig situation med dyra tjänster du inte vill ha eller skuldsättning kan du alltid ringa till en konsumentvägledare eller till budget- och skuldrådgivarna i din kommun. De erbjuder helt gratis rådgivning och finns till för dig!

Och glöm inte att du faktiskt har rätt att ångra dig! Enligt distansavtalslagen har du rätt att ångra köp som du på distans. Det gäller både webbhandel (inom Sverige) och telefonförsäljning. Du ska alltid få en skriftlig bekräftelse på vad ni kommit överens om. Du har två veckor på dig att säga upp avtalet. Får du ingen skriftlig information är det skäl i sig att häva avtalet, även om det gått längre tid än två veckor.

Eller så klart, när du märker att det är en försäljare, säg Nej och hej och lägg på luren! Du är inte skyldig dem att lyssna!

Publicerat i Konsumtion, tips | Märkt , , | Lämna en kommentar

Sjömän – en klass för sig

Krig, sjukdom, smittspridning och inte minst (till synes) välmenande krav på att diskriminera människor från sina mänskliga rättigheter  – och så sjömännen. 

Enligt Svenska freds- och skiljedomsföreningen har regeringen föreslagit – ytterligare – satsningar på 10,2 miljarder kronor på svenskt försvar. I en briljant kampanj med en sjungande sjöman frågar de: försvar mot vad, på vilket sätt? Det är inte en orimlig fråga.

Om riksdagen idag skulle göra nån slags SWOT-analys tror jag faktiskt inte att risken för väpnad attack mot Sverige skulle ta sig till rutan med ”troligt/icke önskvärt”. Några heta kandidater skulle istället kunna vara:

  1. Miljökatastrofer/skogsbränder
  2. Antibiotikaresistens (vi lär ha resistenta kolera- och TBC-pandemier inom det här decenniet)
  3. Privat – amerikanskt eller kinesiskt – ägande av alla viktiga infrastrukturer för information
  4. Ökade klassklyftor inte bara vad gäller ekonomiska tillgångar utan även tillgång till information, bildning och möjlighet att göra sin röst hörd
  5. Främlingsfientlighet/rasism som skapar ökade konflikter och hatbrott alternativt bryter upp EU pga nationalism

Jag är säker på att det satsas vissa pengar även på dessa hot. Poängen är dock att vi kanske skulle behöva byta perspektiv på varför och hur. Den ökade nationalismen, som också verkar gå hand i hand med minskade rättigheter är faktiskt ett hot. Något vi borde bygga ett försvar mot. Churchill lär ha sagt att han inte ville skära ner kulturbudgeten under kriget – för vad skulle de då ha kvar att slåss för. Lite så känner jag att det är just nu.

Riksdagen förbereder till exempel just nu ett förslag om förändringar i smittskyddslagen. I promemorian skrivs att det främst handlar om språkliga och redaktionella ändringar. En av dem är att förändra definitionen av vilka som ska ha rätt till undersökning och behandling inom smittskyddet. Vad jag kan se har det inte gjorts någon analys av vad det innebär med ett ”förtydligande” om att vård bara ska ges till personer som har rätt till svenska vårdförmåner. Det känns lite märkligt eftersom poängen med smittskyddet är att det är en av de viktigaste angelägenheterna för oss alla – oavsett vad vi tycker om rätten till hälsa för just de som idag alltså inte kommer att behandlas. Vi tjänar alla på att alla har skydd.

Fast det är ju inte som att de inte tänkt. Det har bara inte riktigt tänkts klar tror jag. Det görs nog i all välmening; Det är väl inte Sveriges fel att somliga unionsmedborgare står utanför systemet till följd av rasistisk diskriminering? Varför ska vi behöva ta ansvaret att inte diskriminera dem ytterligare? Jo, för att diskriminering så klart inte är ok i någon form och att vi inte är ursäktade för att någon annan började.

Jag tycker att vi ska ställa frågan. För samtidigt som vi lägger sjukt mycket pengar på ”försvar” skär vi alltså ner – snarare än ökar –  möjligheten för de mest utsatta att få vård också på detta område, kanske något av det farligaste vi kan göra. Det finns ganska goda skäl att tro att det kommer att bita oss i vår eget självupptagna arsle. Fast allra viktigast är kanske att enträget, som den sjungande sjömannen gör, fortsätta ställa frågor om det som framställs som oomtvistligt. Om vi struntar i rättigheterna, vad ska vi då försvara?

Lite ironiskt är det att paragrafen från 1924 om att just sjömän (oavsett nationalitet) givetvis ska kunna behandlas, i alla fall mot syfilis, gonorré och klamydia, får stå kvar i smittskyddslagen även i fortsättningen.

Självklart är inte allt fantastiskt med den sjungande sjömannen. Vi kan bland annat fundera på om Sverige är ett bra ställe för ryska HBTQ-personer att fly till. Idag är det långt ifrån klart att de skulle få asyl.

Och så är vi så klart fantastiskt glada att vi fått Svensk Socialpolitisk förenings hederspris 2015!!!! http://lakareivarlden.org/?p=1544

Publicerat i EU-medborgare, Framtid, Mänskliga rättigheter, Migrationspolitik, Vård | Märkt , , | Lämna en kommentar

Tuberkulos är bara ett problem

Igår fortsatte avhysningen av ett EU-migrantläger trots att både Kronofogden som fattade beslutet och rimligen också den politiker som har ansvar för hälsoområdet visste att det skulle riskera människors hälsa. Alltså, lite mer än vad alla avhysningar gör. I ett av lägren bodde nämligen en person som i förra veckan diagnosticerats med tuberkulos, en smittsam sjukdom som måste följas upp och där en ordentlig smittspårning måste göras.

Vi vet att de som bott med personen kommer att vara mycket svårare att få tag på och identifiera när lägret avhysts. Vi vet också att TBC främst smittar när många människor bor trångt på liten yta och med dålig sanitet. Alltså t ex det som händer när människor måste bryta upp och tränga ihop sig i de andra lägren. Tuberkulos är inte jättesmittsamt. Det är inte troligt att du blir smittad på tunnelbanan eller av att ta emot pengar eller annat från någon som är sjuk men för dem som redan har ett sänkt immunförsvar är det en risk.

Idag har jag varit med i en hel del media. I alla fall i Stockholm. Jag är lite kluven till bilden som målas upp och det var inte vi som kontaktade media om det nu gör någon skillnad. Den främsta rädslan är så klart att det blir panik, både hos EU-migranter och hos allmänheten. Tuberkulos är och låter läskigt. Jag är säkert inte den enda som tänker på Jonatan och Skorpan Lejonhjärta. Samtidigt kommer paniken bara att skada. Det är inte smittsamt på det sättet. Det är inte det som är problemet.

En annan rädsla är att fallet kommer att skada en massa förtroende som byggts upp. Främst hos EU-migranterna men också hos andra som sliter hårt. Jag kan konstatera att socialjouren, EU-teamet, vården och polisen verkar ha gjort ett fantastiskt jobb, precis som en massa ideella människor, och ändå blir det lätt så, när samhället sviker, att det blir de som får ta smällen. Problemet ligger inte där. De är lika svikna de!

OBS: Det här är så klart min personliga reflektion; jag bloggar som mig själv!

Det verkar som att ”samhället” liksom inte fattat att det är människor det handlar om. Människor som, precis som du och jag, har mänskliga rättigheter – varav en är rätten till hälsa. Visst, personen det handlade om i det här fallet har fått jättebra vård. TBC går under smittskyddslagen och all provtagning och behandling är gratis. Men annan vård är det inte. Det gör att människor drar sig för att söka vård ens när det är livshotande.

Tuberkulos är bara en av de saker som kan drabba en människa. När en 12-åring med bruten arm inte får reell tillgång till vård (hennes föräldrar skulle betala 1700 kr – en förmögenhet) hur kan vi då förvänta oss att någon med hosta ska söka? Det finns ett stort systemfel där det kanske också är så att Sverige deltar aktivt i en anti-ziganistisk diskriminering.

Såhär: Alla innevånare i EU ska ha rätt till subventionerad sjukvård. För att kunna visa vilken rätt du har ska du ha ett Europeiskt sjukförsäkringskort. Har du bara det ska du få subventionerad vård på samma sätt som landets innevånare. Problemet är bara att många romer, både från Bulgarien och Rumänien i praktiken inte kan få något sådant kort. Även om de har bott i landet i generationer räknas de nämligen inte som medborgare. Vi vet att det är så men när personerna kommer till Sverige kräver vi ändå ett sjukförsäkringskort, trots att vi vet att de är diskriminerade – just för att de tillhör en viss folkgrupp. Det blir ett orimligt krav.

Nu är det ju inte så att alla som har hosta och feber ska söka specialistvård! Problemet är att det bara är just den som är fri. Sådant som faller under smittskyddslagen, t ex TBC och HIV är gratis. Men innan du är tillräckligt säker på att det är det du har och söker just den vården, har det nog redan gått rätt långt. Och tur är väl det! Om alla med långvarig hosta sökte för TBC skulle det bli kaos!

Systemfelet blir dyrt. Inte bara i mänskligt lidande, vilket givetvis är det viktigaste. Men också mätt i antalet drabbade, slutnotan för vård och inte minst vad det kostar med oro, med ett vi och ett dem. Otryggheten är en av våra största fiender. Alltid.

Det är därför jag ändå tror att det är bra att vi pratar om det. Imorgon ska jag prata för jobbet igen. Men också lyssna. Jag vill uppmana alla som kan att komma till Kägelbanan på Söder imorgon kväll. Där kommer vi att samtala om det större perspektivet. Varför Läkare i världen har den stora sorgen att fira 20-årsjubileum för kliniken. Varför det är så att det stora ansvaret för dem som har det sämst ska vila helt på frivilliga sköterskor och läkare. Att det inte kan vara värdigt ett samhälle som vårt.

——

Här finns information från 1177 om tuberkulos.

Här finns artikeln från Aftonbladet  och ett mer resonerade tv-inslag som andra medier har citerat.

Publicerat i EU-medborgare, Mänskliga rättigheter, Vård | Märkt , , | 2 kommentarer